Vissa påstår att man ska ha ett fåtal stora innehav, innehållande bolag som man känner väl. Exempelvis Warren Buffet har ju varit framgångsrik med denna strategi.
Andra tycker att man ska sprida riskerna, Warren Buffet tycker detta är löjligt, om man känner bolagen väl, varför sprida pengarna och riskera att sitta på sämre genomlysta tillgångar?
Det finns förståss inte rätt eller fel här, för börshandlare som är insatta och lägger mycket tid på sitt sparande/handlande så är sannolikt en strategi fokuserad på färre men större innehav framgångsrikare, men för den som inte har så mycket tid, och framför allt kanske inte all kunskap så är en bredare strategi att föredra! Det är ju därför fonderblivit så populärt på senare år. Det är ju absolut ingen optimal sparform, men passar bra för "soffliggare" som inte vill investera direkt i bolagen istället.
Se detta räkneexempel för en tankeställare... du börjar med 100kr i båda portföljerna, i den första jagar du högriskbolag med stor potential, i det andra jagar du utdelningar och stabila stora koncerner, primärt på A-listan på OMX.
portfölj nr 1 :
År1= + 50%
År2= + 50%
År3= - 50%
portfölj nr2 :
År1= + 10%
År2= + 10%
År3= + 10%
Resultat:
Portfölj Nr1: 112,50 kr
Portfölj Nr2: 133,10 kr
Vad visar då detta? Jo, att långsiktighet faktiskt lönar sig, även om det är lätt att blunda för det kortsiktigt :-)